Disharmonisk betydelse
Ordet disharmonisk beskriver något som inte är i harmoni eller balans, eller som saknar en samstämmig eller behaglig klang eller ton. Det kan användas för att beskriva exempelvis en musikstycke, en relation eller en situation som upplevs som obalanserad eller obehaglig.
Exempel på användning
- Relationen mellan dem blev disharmonisk efter konflikten.
- Hans röst lät disharmonisk i den lugna miljön.
- De två färgerna skapade en disharmonisk kombination.
- Musiken var fylld av disharmoniska toner.
- Kontrasten mellan de två stilarna blev disharmonisk.
- Stämningen på mötet var disharmonisk på grund av oenigheten.
- Det disharmoniska ljudet störde grannarna.
- Samarbete kräver att man hanterar disharmoniska situationer på ett konstruktivt sätt.
- Det disharmoniska mönstret i tapeten fick rummet att kännas kaotiskt.
- Det disharmoniska förhållandet ledde till att de valde att gå skilda vägar.
Synonymer
- ostämd
- olikformig
- ointegrerad
- osammanhängande
- olämplig
Antonymer
- harmonisk
- stämningsfull
- samstämmig
Etymologi
Ordet disharmonisk härstammar från de latinska orden dis-, som betyder inte eller felaktig, och harmonia, vilket betyder enighet eller samsjungning. Sammantaget betyder disharmonisk således något som saknar harmoni, som är oenigt eller obalanserat. Ordet används vanligtvis för att beskriva något som känns osammanhängande eller som inte passar ihop på ett behagligt sätt.
profil • excess • egid • atypisk • snygg • bulletin • rappa • repellera • sensuell •