Kackla betydelse

Ordet kackla på svenska betyder att prata eller skratta högt och ihållande, ofta på ett irriterande sätt. Det kan även användas för att beskriva ljudet en höna gör.

Exempel på användning

• Kackla är en annan term för att skratta högt och ljudligt.
• Barnen började kackla när clownen uppträdde.
• Jag kände mig generad när mina vänner började kackla åt mina skämt.
• På skräckfilmkvällen hördes många kacklande skratt från vardagsrummet.
• Kacklandet från hönorna väckte mig tidigt på morgonen.
• Även om det inte var roligt kunde jag inte låta bli att kackla med i skrattet.
• Läraren bad klassen att vara tysta, men det kacklades fortfarande i bakre raderna.
• Under stand-up-showen kunde man höra det kacklande skrattet från publiken.
• Min systers kacklande skratt är smittsamt och får även mig att skratta.
• När komikern berättade historien började hela publiken kackla av skratt.

Synonymer

• skratta
• fnissa
• prata mycket och ljudligt
• babbla

Antonymer

• Tala
• Prata
• Vidlyftig
• Koncist
• Tystlåten

Etymologi

Ordet kackla härstammar från det fornnordiska ordet kakla, som betyder att skratta högt och skränande. Ursprungligen användes ordet för att beskriva ljudet av en högljudd höna eller annan fågel. Idag används ordet kackla vanligtvis metaforiskt för att beskriva någon som pratar mycket och högljutt, ofta utan att tänka på konsekvenserna av sina ord.

stekel • bifoga • memento • attack • alternativt • sensmoral • glad melodi • ordal • nabob •