Konstighet betydelse

Ordet konstighet används för att beskriva något som är märkligt, udda eller annorlunda. Det kan användas för att beskriva en situation, handling eller person som väcker förvåning eller förundran. Till exempel kan man säga det var en konstig händelse eller hen har en konstig personlighet. Konstighet kan uppfattas olika av olika personer, men det handlar generellt sett om något som inte är helt vanligt eller förväntat.

Exempel på användning

• Konstigheten i den här situationen är svår att förstå.
• Det finns en viss konstighet i hur han beter sig.
• Vi måste diskutera konstigheten i det här beslutet.
• Har du lagt märke till konstigheten med den här bilden?
• Konstigheterna i hennes historier gör dem ännu mer intressanta.
• Jag kan inte förklara den konstighet som uppstått.
• Konstigheten i den här teorin har fått mig att tvivla.
• Vad tror du ligger bakom alla konstigheter i den här rapporten?
• Det är en hel del konstigheter som behöver redas ut innan vi kan gå vidare.
• Vi måste ta itu med konstigheterna innan problemet kan lösas.

Synonymer

• märklighet
• skurk
• avvikelse
• särart
• speciellhet

Antonymer

• Normalitet
• Vanlighet
• Ordinaritet
• Vardaglighet

Etymologi

Ordet konstighet härstammar från det svenska ordet konstig, som i sin tur kommer från det fornnordiska ordet kunnustigr. Ursprungligen syftade ordet på något som var skickligt utfört eller märkvärdigt. Med tiden har betydelsen förskjutits till att istället referera till något som är märkligt, underligt eller avvikande från det vanliga. Konstighet kan därmed beskriva egenskaper eller beteenden som avviker från normen eller det förväntade, vilket ger det en negativ nyans i dagens svenska språkbruk.

tynga ner • stickling • likgiltig • typ av • buffelaktig • servera • tillspetsad • gossebarn • emu • manna •