Runa betydelse

Ordet runa kommer från fornnordiskan och syftar på de tecken som användes i runalfabetet för att skriva texter på bland annat runstenar. Runor användes av de fornnordiska folken för att kommunicera med varandra och för att föreviga olika händelser och berättelser på stenar. Idag används ordet runa ibland i poetiskt syfte för att beskriva något gåtfullt eller mystiskt.

Exempel på användning

• Runan är en antik skriftsymbol använd inom germanska kulturer.
• Runorna användes för att skriva ned nordisk mytologi.
• I Sverige finns många runstenar med inskriptioner i runor.
• Runologin är studiet av runor och runskrifter.
• Runorna har en djup betydelse inom nordisk folktro och magi.
• Runstenar är en viktig del av Sveriges kulturarv.
• Runtecknen består av raka och vinkelräta linjer.
• En runmage är ett gammalt skriftsystem som användes av många nordiska stammar.
• Runor tolkades ofta som magiska symboler med speciella krafter.
• I dagens moderna samhälle används runor främst för dekorativa ändamål.

Synonymer

• Stava
• Förebåda
• Varsla
• Spå
• Profetera

Antonymer

• Göra
• Stanna
• Gå
• Röra sig

Etymologi

Ordet runa härstammar från fornnordiska rún, som betyder hemlig kunskap eller mystisk kunskap. Runor var de skrifttecken som användes av de fornnordiska folken för att skriva ner sina ord och tankar. Runorna ansågs ha magiska egenskaper och användes inte bara för att kommunicera, utan även för att skydda och ge kraft åt de som bar dem. Idag används ordet runa oftast för att beskriva de gamla skrifttecknen, men kan också användas i överförd betydelse för att beskriva något hemlighetsfullt eller mystiskt.

krok • lapidarisk • utkast • fusk • sagokung • omoralisk • rekommendera • knal • brista • konfunderad •