Trubadur betydelse

Ordet trubadur kommer från franska och refererar till en poet eller sångare som framför kärleksfulla eller romantiska dikter och sånger, ofta ackompanjerad av en gitarr eller annat stränginstrument. Trubadurer var vanliga under medeltiden och hade en stor påverkan på europeisk musik och litteratur.

Exempel på användning

• En trubadur är en musiker som sjunger och spelar musik live.
• På medeltiden var trubadurer kända för sina poetiska sånger.
• Trubadurerna uppträder ofta på kaféer och barer.
• Trubadurmusik kan skapa en mysig och intim atmosfär.
• Många trubadurer spelar gitarr eller piano.
• Det finns kvinnliga trubadurer som också är mycket talangfulla.
• Ordet trubadur härstammar från det latinska ordet tropāre.
• En bra trubadur kan få en hel publik att sjunga med.
• Trubadurer är kända för att kunna beröra sina lyssnare med sina texter och melodier.
• Att lyssna på en trubadur live är en speciell upplevelse som man inte bör missa.

Synonymer

• Visplockare
• Sångare
• Versmakare
• Ljusbergare

Antonymer

• Sångare
• Visartist
• Låtskrivare
• Artist

Etymologi

Ordet trubadur härstammar från franskans troubadour, som i sin tur kommer från det fornprovensalska ordet trobaire, vilket betyder en som komponerar och framför poesi och musik. I medeltidens Europa användes termen för att beskriva poetiska sångare och musiker, främst i södra Frankrike och norra Spanien. Trubadurerna var kända för sina kärleksvisor och heroiska ballader som de framförde för adeln och kungliga hov. I dag används ordet trubadur ofta för att beskriva en singer-songwriter eller en poetisk artist som skapar och framför egen musik och text.

epitaf • rykt • ombytlig • vatten • gute • nors • inert • briljera • lapidarisk •